Det kommer alltid en punkt i livet då man inte orka hålla tyst. Man orkar inte låta saker och ting som har hänt bara flyta iväg. Alla någon gång säger ifrån, vilket är helt normalt tycker jag. Om man inte hade sagt ifrån, hur hade världen sett ut då? Allting hade förändrats då, ellerhur? Jag gjorde mig själv en tjänst igår av att berätta. Och allting slutade i kaos. Det är saker som händer, men oftast blir allting bra igen, vilket jag tror det kommer att bli. Alla gör misstag, ingen är perfekt. Om alla skulle vara perfekta, hade man stört sig på det. Nej, så att göra misstag är faktiskt något positivt ibland. Jag vet att jag också har gjort misstag, och att detta är också mitt fel.. men du är också en del utav det. Jag hoppas verkligen att vi kan lösa allting. För att bli av med en vänskap som har varit uppe i över femton år, är hårt att komma över. Och när man blir arga på varandra, säger man massa saker som man egentligen inte menar. Det vet alla.. och man säger det bara för att man är så arg och ledsen så att man hinner inte tänka. Sen ska den ena vara värre än den andra.. så dras ämnet ut och blir värre och värre, plus större och större. Jag vill ha dig som min vän, och jag hoppas att du också vill det. Jag tycker att vi pratar ut ordentligt, och skapar fred och glömmer helt och hållet allt vi har skrivit på våra bloggar. Jag tycker att det låter bra, och jag hoppas att du håller med. För jag älskar dig. Jag gör verkligen det. Vi har bråkat innan också, men vi har alltid blivit sams efter några timmar. Vi kan helt enkelt inte vara ovänner.. så är det bara. Jag älskar dig snäckan..
xoxo