Fullspäckat
Ja så här kan de se ut när man sitter i skolan på ett seminarium. Skriva, skriva och åter igen skriva. Dock blev det inte så mycket skrivande på just det här seminariet, men på vissa seminarier eller föreläsningar kan man nästan anteckna 5-6 sidor.
Just nu har vi väldigt mycket i skolan.. och vi ska inte ens snacka om vecka 11 då vi går varje dag mellan 9-4 typ, fullproppat med seminarier och föreläsningar. En dag den veckan har vi till och med två föreläsningar, en på förmiddagen och en på eftermiddagen. Man kan ju hoppas att dem är intressanta.
För övrigt har till och med klassen gått emot lärarna lite om att vi har alldeles för mycket att läsa. Vi läser två moment parallellt och varje lärare ger en läshänvisningar till varje seminarium. Ibland kan det handla om "endast" 2-3 kapitel. Men då ska ni också veta att ett kapitel ligger på oftast 40-50 sidor. Så slutligen vill lärarna att vi i princip ska läsa typ 200 sidor i veckan till deras seminarier i våra 1000 böcker. Inte riktigt, men vi har iallafall minst 8 böcker, sen två avhandlingar på minst 200 sidor som ligger på nätet. Ja, det är väl bara att bita ihop och längta till efter praktiken vilket blir i slutet på April i början på Maj då vi från den månaden till i Juni går sammanlagt 10 dagar.
Överraskning
Idag fyllde min bästaste vän 22 år. Herregud vad vi börjar bli gamla. Jag minns när vi var 14-15 år och stod och hängde på torget med mopederna och trodde vi var coola. Alla fester vi gick på, och ibland två på en helg. Allt tokigt vi gjorde på sommarloven, hur vi snackade om killar och träffade dem även så och självklart hur kul vi hade det med kompisarna.
Vi blir hela tiden äldre och äldre... och det märks. Både runt omkring oss men även hos oss själva då vi skapar seriösa förhållanden, flyttar hemifrån, tar körkort, jobbar eller studerar och så vidare. Vi tänker konstant på framtiden, hur vi vill ha den, vad vi vill uppnå och hur vi ska ta oss fram till målet.
Vi har våra upp och nergångar då man tror att man inte kan komma längre ner till bottnen än vad man redan gjort. Men så dyker det upp ett ljus och man klarar sig ur situationen. Ibland själv, och ibland med hjälp av andra så som vänner och familj.
Sara, jag vet att vi kommer hålla ihop tills vi är gamla och grå och sitter där på samma ålderdomshem och dricker kaffe, eller ja te för din del, och minns tillbaka på alla galna stunder vi hade under ton- och ungdomsåren. Även fast vi börjar bli gamla, har våra liv nästan precis börjat. Det gäller bara att fortsätta driva på våra drömmar för att ni målet tills där man själv tycker man är nöjd och framför allt hjälpa och stötta varandra till målet.
Grattis Sara ännu en gång!
Härlig helg
I fredags firade jag och min fina pöjk 1 år tillsammans. Det har gått så otroligt fort att man inte har hängt med nästan. Vi firade vår dag genom att Semir jobbade.. haha, skoja.. men efter han jobbat klart åt vi på Martini (Mums för deras fläskfiléplanka) och sedan vidare hem för att mysa lite. Jag fick två berlocker av honom till mitt Thomas Sabo armband. En fyrklöver och ett S och tillbaka fick han ett trådlöst gaming-headset som han blev överlycklig av.
Vid ca kvart över 9 på kvällen tog vi bilen och körde till Klippan.. det vankades lan då Philip hade det som projektarbete. Upp med datorn och allt därtill och började sitta och spela lite. Sammanlagt var det ca 40-45 personer där och jag var enda tjej. Efter att ha sovit i 4 underbara timmar natten mellan fredagen och lördagen, då folk antagligen inte visste hur man använde Skype då de satt och skrek till varandra högt som f*n även fast de satt typ två meter från varandra. Lördagen bestod av en LOL-turnering som tog 13 timmar!! Det resulterade till att jag och Semir gick och la oss kl. 12 på natten då vi båda höll på att dö av trötthet.
På söndagen var det städa, städa och städa. Vi hade varit på Philips gymnasieskola i kafeterian, och den var ganska stor.. så det var mycket att städa. Hur kan man skräpa ner så mycket att man fyller, jag tror det var 4 och en halv soppåse på två dagar? Iallafall hade vi det superkul när det bara var vi i Crewet som var kvar för städningen. Vi fick till och med uppleva lapdances i Borat-kostym.. lovely.
Come on Sverige
Alltså Sverige... jag blir bara så besviken när man ska titta på melodifestivalen. Tycker alltid att det är sådana knäppa låtar som är med som inte Europa överhuvudtaget är intresserade av. Nej, schlager går inte hem i Europa längre, sorry to say it but it´s the truth.
Om man bara ska titta på årets melodifestival, eller ja rättare sagt kvällens festival är i prinip nästan alla låtar kopior av andra eurovision låtar eller kända låtar. Ett exempel, hon där Lucia.. japp en kopia av Adele's Rolling in the deep.. det var helt omöjligt att missa. Sedan har vi Behrang.. nästintill en kopia av Frankrikes låt från 2010 om man räknar bort rappandet som finns med i låten.
Kan inte Sverige få ett wake up call att sluta härma tidigare artister som lyckats bra i Eurovision eller ta kända låtar och bara mixa om lite i tonerna. Kan inte Sverige vara lite kreativa som förra året med Loreens låt. Bra där! Blir så trött att det ännu en gång i år har varit en Eric Saade kopia på den svenska scenen. Jag tror Europa har kommit över Saade-tiden!
Videor som berör
Musik berör, det kan nog alla hålla med om. Men jag bara älskar när man hittar de små guldkornen i vaskningen då musikvideor också berör. Har flera uppbunkrade, believe me, men lägger upp dessa två som körs stenhårt just nu på datorn min. Rihanna, vår lilla sångfågel med mååånga hitar i ryggsäcken sätter en sådan klockren låt som den här, och videon är helt amazing även fast det kanske inte händer så överdrivet mycket. Men känslorna som uppstår är obeskrivliga.
Muse, mina fantastiska män, one day I will marry you, haha! De stod ju för OS låten förra året och den här videon är bara wow. Alltså varje gång jag ser den börjar jag nästan gråta. Vilka känslor där finns, styrka, passion, drivkraft ja you name it. Se och njut.
