Idag fyllde min bästaste vän 22 år. Herregud vad vi börjar bli gamla. Jag minns när vi var 14-15 år och stod och hängde på torget med mopederna och trodde vi var coola. Alla fester vi gick på, och ibland två på en helg. Allt tokigt vi gjorde på sommarloven, hur vi snackade om killar och träffade dem även så och självklart hur kul vi hade det med kompisarna.

 

Vi blir hela tiden äldre och äldre... och det märks. Både runt omkring oss men även hos oss själva då vi skapar seriösa förhållanden, flyttar hemifrån, tar körkort, jobbar eller studerar och så vidare. Vi tänker konstant på framtiden, hur vi vill ha den, vad vi vill uppnå och hur vi ska ta oss fram till målet.

 

Vi har våra upp och nergångar då man tror att man inte kan komma längre ner till bottnen än vad man redan gjort. Men så dyker det upp ett ljus och man klarar sig ur situationen. Ibland själv, och ibland med hjälp av andra så som vänner och familj.

 

Sara, jag vet att vi kommer hålla ihop tills vi är gamla och grå och sitter där på samma ålderdomshem och dricker kaffe, eller ja te för din del, och minns tillbaka på alla galna stunder vi hade under ton- och ungdomsåren. Även fast vi börjar bli gamla, har våra liv nästan precis börjat. Det gäller bara att fortsätta driva på våra drömmar för att ni målet tills där man själv tycker man är nöjd och framför allt hjälpa och stötta varandra till målet.

Grattis Sara ännu en gång!