Och så var jag inte vis längre..

06.05 var tiden då jag, mor och far gick upp för att klockan sju åka till Lund för att ta ut min visdomstand (som icke hann växa upp). När vi kom dit fick vi åka upp en våning och sedan fick vi alla tre ta på oss sådana fula rockar, hårplast och plast för fötterna.. gosh så snygga vi var.

Efter det fick vi gå in i ett rum som verkligen såg ut som ett operationsrum, och jädrar vad jag fick panik. Jag hade inte riktigt väntat mig det. Jag fick sätta mig på stolen och då skakade jag som ett aspelöv. Jag fick min bedövning som stack till lite, men var inte så farligt. Medlet som är i är dock värre för man känner när det sprutas in och sterialiserar allt.

Efter det fick jag ett skynke på mina bröst som täckte ner till benen och sedan en som var för huvudet så att bara näsan inte var täckt. Benen skakade sönder men de var supersnälla med mig så jag försökte att inte tänka så mycket. Efter det kom övertandläkaren som skulle operera mig och tryckte med något vasst på tandköttet, vilket jag förstås inte kände. Tack gode gud för det.

Efter det gjorde de ett snitt - smärtfritt
Började greja en massa och jag vet inte riktigt vad de gjorde men - smärtfritt
Började borra i tanden för att antingen göra hål i den eller att dela sönder den - tårar + smärta (skala 5 av 10)
Började gräva och hålla på - smärtfritt
Tog ut tanden - kände inte ens det
Sydde - smärtfritt

Äntligen över! Detta är nog något av det största jag har gjort i mitt liv, och jesus vad nervös jag var. Men nu är det över, och fick en god nyhet vilket var att de inte ska ta ut den andra tanden (om nu det fortfarande håller i sig vilket jag hoppas) förräns på operationsbordet då de tar bort  visdomständerna som är där uppe.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0