Imorgon åker mina kusiner hem, på tisdag åker Britt-Marie hem, men när åker vi hem? Längtar hem riktigt mycket nu till att bara festa, umgås med mina kompisar och att bara vara på hemmaplan. Hemmaplan som singel, igen. De senaste dagarna har varit både upp och ned. I torsdags börjades dagen med en riktigt otäck förkylning som ledde till att man tillslut låg i mormor och morfars sängar och grät så jobbigt det var. Bara några timmar efter det, efter en otäck känsla i magen, var man singel. Dagen efter på morgonen var som värst. Att veta att man inte kommer att ha den andra personen vid sin sida mer. Men som mormor säger, om en går så kommer tusen åter. Undra om det kan stämma? Isåfall har jag 998 stycken kvar som ska komma åter. Jag har vant mig nu att inte gråta över en kille som lämnar en. Jag är otroligt stark, vilket många vet om. Och jag tänker inte ligga och tycka synd om mig själv bara för att det finns idiotiska killar överallt i världen som jag stöter på. Olyckligtvis. Jag tänker inte sörja mer för att han gjorde slut med mig, det var hans val, så jag låter det vara det också. Man kan säga som att jag har två personer i mig. Den ena personen är stark, vild och bestämd. Den andra personen är svag, tillbakadragen och förvirrad i alla sina fall. Just nu är jag den starka personen, och kommer att lämna den svaga personen för en tid. Jag orkar inte slösa på mina känslor och på mina tårar när livet går vidare, även fast det är svårt. Nog om detta, idag kommer Julia och co, hem med en ny hundvalp. En dansk-svensk gårdshund som heter Daisy. Otroligt söt var den på bilden, och mormor är helt frälst i den rasen också. Imorgon blir det väl antagligen nya planer, eftersom att jag är singel, spelar det inte någon roll om jag och Jakob har vår sovtävling, som blev oavgjort förra året. Något jag ska göra just nu, är att glömma det förflutna och se in i framtiden.. utan några dumma, onödiga tårar.
xoxo