Igår provade klassen studentmössor, och när man stod där och provade dem förstod man att man verkligen ska ta stundenten nu i vår. Det känns overkligt att det snart redan har gått tre år, och att det är slut. Fast egentligen är det ju inte slut. Det blir ju en massa högskola och sådant efter studenten, men ändå att det är slut med att gå på den skolan, den linjen och att ha den klassen och de kompisarna. Jag börjar nästan bli rädd nu. Det känns som att jag inte är riktigt redo för detta. Jag känner mig så liten, och inte alls gammal nog att platsa in i den sisten som student. Usch nej! Samtidigt längtar man som in i på att stå där på "hövagnen" tillsammans med sin klass och björkris lagom knackad och skrika att "vi har tagitig studenten". Man längtar även till karnevalen och givetvis skattjakten också ju. Att klä ut sig som ett par stollar och supa sig under bordet (haha vilket bord?). Fan vad kul det kommer att vara om man sitter i matsalen på skattjakten och skriker ut sin lycka att snart är det slut, så att alla ettor och tvår i matsalen strirrar konstigt. Egentligen kanske det inte är så himla fel att ta studenten. Men gud vad jobbigt det kommer att kännas med all planering och panik, men härligt för att man kan se det som ett slut på ungdomsvärlden, och att man tar ett kliv in i vuxenvärlden.